....hur galet jobbig Falcon var runt halvåret när det gällde hundmöten bland annat. Från att bara ha viftat på svansen gjorde han heltokiga utfall (inte aggressivt utan bara för att han till varje pris skulle fram till hunden!). Vi höll på att bli tokiga eftersom det var otroligt tungt att hålla emot och fasade för att han skulle vara så där hela livet. Självklart var det en fas...i en hormonell kocko-period. I dag kan andra hundar spotta och fräsa och hänga i kopplet och vråla- han bemödar dem inte med en blick. Nu är lille Pripps inte så himla liten längre utan mer mittemellan, snart 6 månader. Och vad händer....jo, värsta galna tokrycken så fort han får syn på en hund. Han vräker sig fram och hoppar en meter upp i luften och kastar sig mot ekipaget. HAN SKA HÄLSA SÅ ENKELT ÄR DET. Det får han förstås inte när han håller på så där. Så nu är vi där igen, och nästan smyger runt hörnet och viskar ett mantra på promenaderna "hoppas att det inte kommer någon", "hoppas att det inte kommer någon"...Puh...hundliv är minsann ingen dans på rosor alla dagar. Kan ju tillägga att han lyfte på benet för första gången idag...kanske kan ha något med hans tillfälliga sinnesförvirring att göra.
PS: Bra tips på att få energiska vildbattingar till settrar att gå fint i kopplet önskas !
Får du några bra tips, ge dom till mig!!!!
SvaraRaderaHaha, just som jag tänkte att det skulle vara mysigt att ha en valp i huset så påminner du mig om den mindre mysiga delen. Tror jag väntar lite till :-) Tips på gå-fint-övningar? Rasta på natten är nog enklast :-) Har alltid velat testa skvallerträning men det får bli på nästa hund. Annars skulle jag nog beväpna mig med en tub mjukost med bacon- eller viltsmak och trycka in så fort jag skymtar en annan hund. Fast en setter tycker sällan att godis är roligare än andra hundar :-)
SvaraRadera